En IP-adress tilldelas varje enhet på ett Ethernetnätverk. Lite som en gatuadress. IP-adressen identifierar nätverksanslutna datorer, och får trafiken att flyta mellan datorer, eftersom var och en av dem har en egen IP-adress.

En IP-adress är uppbyggd av 4 nummer skilda åt med punkter:

exempelvis 192.168.0.1

Varje nummerdel går från 0-255, dvs 1 byte.

I ditt hemnätverk, eller på din arbetsplats, delas din IP-adress troligen ut av en router med något som heter DHCP.

IP-adressen du får på ett lokalt nätverk är en så kallad lokal eller intern IP-adress. Liknande IP-adresser används på Internet för att identifiera domäner och andra resurser. Det är vad vi kallar en extern eller publik  IP-adress.

En router får en publik IP-adress av en Internetleverantör (ISP –Internet Service Provider). Den IP-adressen identifierar nätverket som flera datorer i ett nätverk delar på.

Lokala IP-adresser har ofta formen 192.168.XXX.XXX eller 10.0.XXX.XXX

Den typ av IP adresser vi har pratat om här är den vanliga formen som nyttjas i våra nätverk. Den heter IPv4. IPv4 har en viss begränsning i antalet unika adresser, därför finns nu en ny standard som heter IPv6. Den har betydligt fler adresser, vilket är nödvändigt med tanke på den fart som internet växer med. Det finns 4 294 967 296 unika adresser för IPv4, medan det i IPv6 skulle kunna finnas cirka 5 x 10 upphöjt till 28 IP-adresser för varje individ på jorden. Då skulle du som individ alltså kunna få 50 000 000 000 000 000 000 000 000 000 egna IP-adresser.

Två datorer på samma nätverk kan aldrig ha samma IP-adress.