LTE, Long Term Evolution, är det formella namnet på 4G.

I LTE finns inget stöd för telefonsamtal i traditionell mening. Det är en ren datateknik men röstsamtal kan givetvis nyttjas genom olika voice-over-ip-tjänster. Du kan läsa mer om dessa här. 4G är, som namnet antyder, fjärde generationens mobilkommunikation.

Främsta fördelen med LTE är förstås de högre datahastigheterna. I ett första skede utlovar man nedladdningshastigheter på 100 Mbit/s och uppladdning i 50 Mbit/s. En minst lika viktig förbättring med 4G jämfört med tidigare varianter är fördröjningen i dataöverföringen. Med 3g kan man i dag komma upp i högre hastigheter än med 8 Mbit/s fast adsl-förbindelse. Tyvärr så är svarstiden för datatrafik över 3g är betydligt högre. Det gör att 3g inte riktigt klarar av att ersätta fast bredband, inte för realtidstillämpningar som bildtelefoni. LTE ger svarstider som ligger betydligt närmare det fasta nätets, även om de fortfarande är något högre.

LTE har i dagsläget radiofrekvensutrymmet kring 2,6 ghz. Det är högre än för 3g, men har likvärdiga signalegenskaper. Det innebär att LTE har kortare räckvidder och sämre täckning inomhus jämfört med gsm-nätet.

I framtiden är det sannolikt att utrymme på de lägre frekvenserna 800 och 900 MHz kommer användas för mobilt bredband. En lägre frekvens ger längre räckvidd och bättre täckning än 2,6 ghz-bandet.

Teoretiskt kan hastigheter på 1Gbit/s nära radiomast eller 100Mbit/s i rörelse nås med 4G.